Länge leve intifadan

Den koloniala ockupationen av Palestinas land har länge varit en hjärtefråga för vänstern i stort. Det förtryck som palestinier utsätts för i sitt eget land är svårt att begripa, och den solidaritet som västvärldens regeringar visar ockupationsmakten Israel synliggör det hyckleri och våld med vilket våra samhällen styrs. Israels blockad av Gaza – det vill säga den totala kontrollen över allt inflöde in och ut ur Gaza – började 2007 och är enligt den tidigare chefsåklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen, Luis Moreno Ocampo, ett folkmord i sig självt.

Under parollen självförsvar (endast förbehållen Israel) genomför Israel nu ännu mer mördande, mer fördrivning, mer bombande, mer apartheid. Vi har sett sådan intensifiering av våldet tidigare, men vi kan ändå inte förstå att denna nivå av mördande och förstörelse kan ske framför ögonen på hela världen, utan att det stoppas – trots det enorma globala motståndet.

Samtidigt som vi ser detta som en kontinuitet av det israeliska samhällets antipalestinska politik, ser vi ängslighet och kontextlösa reaktioner i delar av vänstern här i Sverige, en vänster vars solidaritet verkar vara villkorad. Som kan förstå Israels anspråk på självförsvar efter 7 oktober, men inte det palestinska självförsvaret som är en reaktion på allt som har skett sedan 1948. Vi ville därför göra detta nummer i syfte att ge en kontext till ockupationen, förtrycket och den palestinska motståndsrörelsen. Vi vill bidra till folkbildning, i förhoppning om att bidra till en förståelse som gör att solidaritetsrörelsen inte stannar upp vid krav på ett eldupphör, utan kräver långsiktig frihet och rättvisa.

Den här samlingen texter är i huvudsak strukturerade utifrån slagorden från hösten och vinterns demonstrationer. Vi vill lyfta motståndet och den palestinska kampen med utgångspunkt i dess slagord.

Den första texten i samlingen utgår ifrån slagordet 1,2,3,4 occupation no more som är en översatt text skriven av författaren och människorättsaktivisten Susan Abdulhawa. Texten belyser hur språket formar förståelsen av den politiska situationen i Palestina och Israel, vilket i sin förlängning både legitimerar och möjliggör Israels ockupation. Slagordet som följer är naturligtvis 5,6,7,8 israel is an apartheid state där forskaren Julia Willén ger en djupgående beskrivning av Israel som apartheidstat, med utgångspunkt i FNs konvention mot apartheid. Tillsammans med den, ger Samir Saifs personliga berättelse från Västbanken, under slagordet Hey hey ho ho, the occupation has got to go, en inblick i hur apartheidstatens ockupation påverkar människors vardagsliv.

För att fortsätta synliggörandet av vardagen i Palestina, publicerar vi under slagordet Alla ser och alla hör, hur barnen i Gaza dör, Karin Z. Sunvissons översättning av Khaled Jumas dikt om de barn som brukade leka utanför hans fönster. I texten USA är mördare! skriver doktoranden Emma Shachat om den avgörande roll USAs politiska och militära uppbackning spelar för Israels möjlighet att mörda och fördriva palestinier. Det politiska stödet till Israel är långt ifrån begränsat till USA, även vår regering har i likhet med många andra länder, intagit en pro-israelisk position. I texten Vakna Sverige! intervjuar Emma Eleonorasdotter forskaren Nina Gren om Sveriges hållning. Texten problematiserar vad vi menar med “Sverige”, där media och de politiska partiernas agerande står i centrum och jämförs med stödet till Palestina som går att se hos stora delar av befolkningen.

Anklagelser om antisemitism är Israelvänners första go-to när kritik mot Israel framförs. Vi publicerar därför en text som diskuterar hur olika förståelser av antisemitism antingen kriminaliserar eller möjliggör en bred solidaritetsrörelse. Texten är skriven av forskaren Hansalbin Sältenberg, under slagordet Israel shame shame, you don’t speak in the jewish name. Just motståndet mot Palestinarörelsen vill vi ge extra utrymme till. Under slagordet Bojkotta Israel! har vi därför översatt en artikel av Revan Oluklu som belyser de många icke-väpnade försöken att göra motstånd på – och hur Israel har hanterat dessa.

Under de senaste månaderna har vi sett hur sociala medier har varit ett viktigt redskap för människor i Gaza att kommunicera ut sin vardag. Vi publicerar därför poeten, romanförfattaren, bloggaren och läraren Hiba Abu Nadas anteckningar från Facebook  i tolkning av Abdallah Alshaar, Merima Dizdarević och Motaz Dogheim. Anteckningarna skrevs under oktober 2023 innan hon dödades i sitt hem under de israeliska bombningarna av Gazaremsan 20 oktober 2023. Numret avslutas med texten Gaza, som har väckt oss och vårt minne! från poeten och aktivisten Abdallah Alshaar om hur folkmordet i Gaza väcker smärtsamma minnen från Syrien samtidigt som den solidaritetsrörelse han är en del av har förändrat hans relation till staden Malmö.

Detta är de texter vi släpper i första omgången. Men vi kommer löpande att släppa fler texter, under följande slagord:

From the river to the sea, Palestine will be free – En historisk artikel om staten Israels våldsamma början och utveckling.

Israel, Israel you shall learn! By the millions we’ll return! – En förklarande artikel om när och varför UNWRA skapades och hur det förhåller sig till palestiniernas rätt att återvända.

Sluta mörda våra barn – En artikel om hur Israel riktar in sig på reproduktion för att radera en framtida palestinsk generation.

Krossa sionismen! – Emma Eleonorasdotter diskuterar Judith Butlers bok Parting Ways: Jewishness and the Critique of Zionism.

Resistance is justified, when people are occupied! – En text om antikolonialt väpnat motstånd.

Denna samling texter är långt ifrån uttömmande. När man skriver om Palestinas historia och Israels våld finns det alltid mer att säga, men detta är vårt bidrag till det växande motståndet.

Länge leve intifadan!