1.
Det moderna straffsystemet fokuserar inte på vad individer gör utan på vilka de är. Hur en kontrolleras och straffas beror på vilken social grupp en tillhör. Genom att framställa vissa grupper som en belastning för välfärden och som ett hot mot samhällets välmående, dygder, värderingar och normer, legitimerar makten sin diskriminerande politik mot dessa grupper.
Detta kontroll- och straffsystem bygger inte bara på sekulära lagar utan är också i högsta grad färgat av gammalt rasistiskt och sexistiskt moraliserande. Individen som kategoriseras i dessa grupper gestaltas inte bara som lagbrytare, utan också som oförståndig, ansvarslös, och omoralisk. Hen är per definition olaglig i sin kropp, i själva sin existens. Hen är straffbar enbart på grund av vem hen är. Hur hen framställs som ett hot stimulerar en moralpanik i samhället, vilket legitimerar repressalier mot denna redan utsatta individ.
2.
För två år sedan ansökte Teheranbo Ziba om visum för att resa till Sverige. Hennes storasyster, som är svensk medborgare sedan 1990, skulle opereras och behövde systern vid sin sida. Ziba fick avslag på sin ansökan. Motiveringen var:
”Du är ogift och har inga barn. Du saknar därmed anknytning till ditt hemland genom egen familj. Du har en viss anknytning till ditt hemland genom arbete. Du har visat att du erhåller inkomst från arbete men din ekonomi bedöms i övrigt inte vara stabil och tillförlitlig … Din ålder talar erfarenhetsmässigt för försiktighet i bedömningen av din ansökan. Det faktum att du inte visat att du tidigare besökt Schengenområdet försvårar bedömningen av din återvändandeavsikt.”
Zibas ansökan avslås för att hon är en ung kvinna, är ogift, inte har barn, och inte heller tillräckligt med pengar. Hennes ålder, civilstånd, kön och klass blev orsaken till avslag på ansökan. Ziba får inte besöka sin syster – det är inte för att hon har gjort något fel eller kriminellt utan enbart för att hon är den hon är: en ung ogift kvinna utan barn och pengar.
3.
Ett välkänt kännetecken på kolonialismen har varit utövningen av former och grader av våld i koloniserade länder som inte skulle accepteras eller tolereras i Europa. Den koloniala rasismen gjorde en tydlig skillnad mellan kroppar som kunde utsättas för våld och kroppar som skulle skyddas från våld. De koloniserades kroppar avpolitiserades under samma tidsperiod som den politiserade livsformen förkroppsligades i den vita medborgaren.
År efter år prisas Sverige i globala undersökningar om jämställdhet. I år har affärstidningen CEO World Magazine rankat Sverige som världens bästa land för kvinnor. Dock gäller svensk jämställdhet inte alla kvinnor. Inga myndigheter, organisationer eller företag i Sverige skulle våga avslå en svensk kvinnas ansökan med samma motivering som Ziba fick. Även om kvinnor diskrimineras i detta land med, skulle diskrimineringen inte explicit kunna berättigas med hänvisning till kvinnans kön, ålder, klass eller civilstånd. Lagen och det civila samhället skulle inte låta det ske utan protest. Den svenska jämställdheten gäller inte alla kvinnor. Ziba, till exempel.
Den koloniala rasismen råder än idag. Våld och förtryck mot kvinnor som inte skulle tolereras här utövas varje dag av svenska myndigheter i länder i Afrika, Asien, och Latinamerika.