I Sverige tittar antirasister nyfiket på egenskapade arkiv. Black Archives Sweden är ett omfattande projekt som med konstnärliga metoder och socialt mobiliserande arbetssätt syftar till att stärka afrosvenskars gemenskap i Sverige. Konstverket Arkiv S dokumenterar rasistiska våldsdåd. Under förberedelserna inför skapandet av ett antirasistiskt monument i Malmö satte den fria gruppen Amfi upp Glömskans arkiv, ett verk som belägger ett systematiskt bortträngande av rasism. Aktivister och konstnärer vänder blickarna till informella arkiv i många olika länder, där olika sociala rörelser har en längre tradition av att skapa sina egna arkiv – så kallade communityarkiv.
Communityarkiv är informella, demokratiska, gräsrotsbaserade och oberoende arkiv. I Storbritannien, där det finns en lång tradition av commmunityarkiv, anses fenomenet ha uppstått då den västindiska diasporan på 1960-talet slöt sig samman för att stärka gruppens gemenskap, motverka diskriminering och förändra dominerande historiska narrativ. Communityarkiv är en praktik som ger underordnade grupper kontroll över medlen som behövs för att producera historia. Det innebär att de antingen kan utmana etablerade institutioner, eller samverka med dem på mer jämlika sätt. Enligt Andrew Flinn, Mary Stevens och Elizabeth Shepherd står communityarkiv för “the active participation of a community in documenting and making accessible the history their particular group and/or locality on their own terms”.
Men vad betyder ett communitys aktiva deltagande? Community står för en upplevd gemenskap i tid och rum och kan användas för att tala om en historiskt underordnad grupp (så som det romska communityt), en mer eller mindre samordnad grupp (till exempel Malmös irakiska community) eller en lokalt baserad gemenskap (communityt i Lindängen eller i Husby). Ordet community kan stå för en grupp, men ordet kan också betyda ett kollektivt sätt att vara tillsammans som bygger på ömsesidigt omhändertagande och på att göra tillsammans. Vi har haft kontakt med communityarkiv som lägger olika tonvikt på att vara arkiv av, för eller om en viss gemenskap. Communityarkiv fokuserar på människors behov i nuet, vilket enligt Michelle Caswell gör att de skiljer sig från traditionella arkiv som är skapade för att kontrollera det förflutna och dominera framtiden.
Vad räknas då som arkiv? Historiskt sett har communityarkiv och arkivkonst stått i ett dynamiskt utvecklingsförhållande till varandra. Underordnade gruppers behov av att berätta sin historia på sitt sätt har inspirerat konstnärliga interventioner i arkiv och samlingar. Samtidigt har konstnärers kreativa undersökande av alternativa arkiv gjort att allt fler ser att de har tillgång till källor från historien. Under de senaste decennierna har forskare och filosofer kritiserat arkivet som en struktur som möjliggör företags, staters och imperiers dominans, med stöd av forskningens kategoriserande blick. De som väljer att göra communityarkiv vet att de riskerar dra upp gränser och etablerar regelsystem, men att de också skapar möjlighet att se hur den egna gruppens identitet förändras över tid.
Vi som skriver i det här numret har blivit intresserade av arkiv som antirasistisk strategi av olika anledningar: vi är institutionsanställda som vill aktivera samlingar på nya sätt, vi har skapat communityarkiv så som Malmös samlade röster och arkivkonst i form av muraler. Numret är en möjlighet för oss att utforska arkivets möjligheter för antirasistisk kritik, för vidmakthållandet av alternativa offentligheter och stärkandet av våra gemenskaper – och att bjuda in fler till sådana samtal.