Vi blåser, blåser ut värme från våra lungor mot våra hopslagna händer och kollar utåt mot stationen.
Finns inga väktare, nu har vi ett läge. Vi tar sats och hoppar över spärren.
Känslan är likadan varje gång, kortvarig,
ännu fler spärrar finns framför oss.
Tänk om väktarna kommer in på tåget, tänkt om polisen står vid spärren och vill göra id-kontroll får att vi har mörkt hår?
Tänk om jag inte får tillräckligt med poäng för att ta mig in på gymnasiet,
Tänk om hyran inte räcker till,
Tänk om mina bröder får reda på att jag träffat någon,
Tänk om min son inte är i sitt rum inatt,
Tänk om farsan ger mig en fet örfil för att jag är sen,
Tänk om vi kan ta makten?
Tänk om vi kan skita i att hoppa över spärren och istället släppa spärren vi har i huvudet?