Den 17 oktober lades den första resolutionen med krav på ett permanent eldupphör fram i FN:s säkerhetsråd, som svar på Israels brutala attacker mot Gaza sedan den 7 oktober. USA lade in sitt veto mot denna och de två följande resolutionerna om permanent eldupphör. Vid dessa tre tillfällen var USA den enda nation som lade in sitt veto. Det är långt ifrån första gången som USA använder sitt veto för att stoppa resolutioner som är kritiska mot Israel, redan i september 1972 använde USA vetot för att stödja Israel när Israel uppmanades att upphöra med sina aggressioner i Libanon. Sedan dess har nästan hälften av alla gånger som USA har använt sitt veto i FN:s säkerhetsråd varit för att försvara Israel.
Först efter månader av folkmord och påtryckningar från den växande solidaritetsrörelsen lade USA ned sin röst i FN:s säkerhetsråd. Resolutionen som antogs innebar inte någon faktisk förändring för palestinierna i Gaza, och beslutet följdes omedelbart av amerikanska försök att tona ner den symboliska och politiska betydelsen av resolutionens krav på vapenvila.
Det amerikanska stödet för Israel är dock inte enbart politiskt. Washington ger årligen 3,8 miljarder dollar i militärt stöd till Israel. Sedan den 7 oktober har USA:s militära och ekonomiska stöd till Israel fortsatt att understödja Israels urskillningslösa angrepp på Gaza. Den 17 februari rapporterade Wall Street Journal att USA planerade en vapenleverans som omfattade cirka tusen MK82 227-kilosbomber och tusen KMU-572 Joint Direct Attack Munitions (JDAMs) vardera. Den 2 mars släpptes ynka 200 matpaket från amerikanska flygplan över Gaza – den första amerikanska humanitära hjälpen till Gaza sedan den israeliska attacken bröt ut, och sannolikt ett svar på det ökande hotet från Demokraternas väljarbas att inte rösta på Biden i ett omval, om inte en permanent vapenvila utlyses. Samtidigt som amerikanska stridsflygplan släpper “hjälppaket” och bomber över Gazas himmel, står 2,2 miljoner människor i Gaza inför katastrofala nivåer av osäker livsmedelsförsörjning – den högsta andelen av en befolkning som upplever svält i historien, enligt UNOCHA.
Den 27 mars förklarade FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska områdena, Francesca Albanese, att det finns “rimliga skäl” att tro att Israel “begår folkmord mot palestinierna som grupp i Gaza”.
Bara tre dagar senare, den 29 mars, godkände president Joe Biden ett nytt vapenpaket, som inkluderade mer än 1800 stycken MK84 907-kilosbomber och 500 stycken MK82 227-kilosbomber, enligt Reuters, trots att en rad medlemmar i Demokratiska partiet krävde nedskärningar av det militära stödet till Israel. USA:s militära och ekonomiska stöd till Israel fortsätter trots FN:s varningar om att den israeliska militären sannolikt begår folkmord på palestinierna i Gaza.
Två dagar efter den 7 oktober tillkännagav Joe Biden USA:s otvetydiga militära stöd till Israel när han beskrev Hamas-attacken som ett ögonblick då “ren och skär ondska släpptes lös på denna värld”. Denna retorik är ett eko av evangeliska begrepp som himmel och helvete, och delar världen i två delar, vilket bekvämt skapar en binär situation där alla som inte är “en av oss” (västerländska, vita, och/eller USA-allierade) bara kan vara “en av dem”. Amerikansk diplomati har länge använt retoriken om “gott mot ont”, “ljus mot mörker”, “demokrati mot (kommunism, terrorism och så vidare)” som ett vapen. Denna typ av uppdelning innebär att det goda bara kan “segra” genom att det som är “ont” utplånas.
Därför är ett palestinskt barns död, sprängd i bitar i sitt hem i pyjamas bredvid sin mor och sina syskon, inte ett oskyldigt barns död, det är fiendens död. Enligt denna logik är barnet inte ett barn eftersom hon är ett hinder för “det goda”, “demokrati”, “ljus”. Hon är Hamas, hon är en “mänsklig sköld”, en sköld som måste slås sönder. Huset hon växte upp i är ett ogräs som måste rensas bort för att ge plats åt “det goda” (“frihet”, “demokrati i Mellanöstern”, förment “judisk säkerhet”) att slå rot och blomstra. Denna svepande logik, som används för att avhumanisera hela folkgrupper och skapa samtycke för krigsförbrytelser, har till exempel använts för att rättfärdiga krigen i Irak och Afghanistan. Till exempel, i sitt tal efter attackerna den 11 september 2001 förklarade president Bush att USA inte skulle “göra någon skillnad mellan de terrorister som begick dessa handlingar och de som skyddar dem”. “Kommunister”, “dominoeffekt”, “massförstörelsevapen”, “Hamas”. Detta är retoriska vapen som används för att objektifiera och mörda, i skrivande stund, mer än 30 000 palestinska civila i Gaza.
Om man är så angelägen om demokrati bör man väl utgå från att det inte ens är särskilt radikalt att kritisera en nationalstat, vare sig det är Israel eller USA. Det borde inte vara radikalt eller farligt att erkänna och förkasta de koloniala, imperialistiska grunder på vilka Israel grundades. Som amerikansk jude fördömer jag både Israel och USA för det pågående förtrycket och slakten av palestinier och Gazabor, som jag ser som ytterligare en aspekt av USA:s blodiga historia av imperialism. Judiskt trauma och amerikanska offentliga medel materialiseras som bomber och används retoriskt för att rättfärdiga ett folkmord och det pågående förtrycket av palestinier. Tusentals andra amerikanska judar, som jag själv, ser dock parallellerna i form av internationell medskyldighet (även från USA) från den tid då mitt eget folk nästan “utplånades från jordens yta” under förintelsen. Om man säger “aldrig mer”, då bör man mena “aldrig mer för någon”.
När vi säger att USA är mördare tittar vi inte bara på indicierna, utan också på de materiella bevisen. Bland de tio länder som spenderar mest på sin militär i världen, spenderar USA mer än de resterande nio tillsammans. År 2024 gick 56 procent av USA:s diskretionära budget till militären, totalt 886 miljarder dollar. 3,8 miljarder av dessa pengar går direkt till Israels militär varje år.
Ingen stat, ideologi eller person ska bestämma vem som är värd att leva. USA, som är det mest inflytelserika och mäktiga landet militärt i världen, har makten att avgöra vem som är en människa och vems död som är en nödvändig sidoeffekt. USA har makten att sätta stopp för det som av Internationella domstolen i Haag har bedömts vara ett troligt folkmord. Och ändå fortsätter de att direkt understödja folkmordet.