I ledaren till Manas tema om våld beskriver temaredaktörerna Kollektivet Jordens Fördömda och Paula Mulinari bakgrunden till temat.

TEXT: Kollektivet Jordens Fördömda och Paula Mulinari från Tidskriften MANA

Grae har precis kommit hem från Västbanken när hon intervjuas av Mana. Som europeisk aktivist inom den internationella solidaritetsrörelsen ISM i Palestina har hon konfronterats med våld i många former - som genomsyrar allt. I intervjun reflekterar hon över kolonialt våld, motståndets våld och ickevåld – men också över sin egen europeiska roll i en rasistisk våldsordning där hennes kropp fungerar som skydd

TEXT: Emma Eleonorasdotter

Vad är galenskap? Att vara galen. Galen på. Galen i. Det där ursinnet som får locket att brinna av, som katapulterar dig genom och förbi alla möjliga barriärer. Inre som yttre. Galenskap som i dårskap, att hänge sig något till synes irrationellt. Hur ska vi förstå vad vi befinner oss i, när det kokar i oss tills bägaren rinner över av att leva i en värld som normaliserar död och totalt lidande till förtjänst för vissas välstånd? Är det inte det sundaste vi kan vara, galna?

TEXT: Lina Mohageb och Nicholas Smith

Utifrån Joshua Clovers bok Riot. Strike. Riot -A New Era of Uprisings och konflikterna runt USA's massutvisningar diskuterar Miriam Negash upploppet och gatuprotesten som arena för kamp. Clover menar att upploppet måste förstås som en central kampmetod - vid sidan om strejken. Det är särskilt viktigt i en samtid som allt oftare kommit att avfärda dem, inte minst genom rasistisk retorik, som våldsamma, spontana och oartikulerade. Samtidigt som statens retorik gentemot de som betecknas upploppsmakare kommit att bli allt mer våldsam. Vi är många som minns när Ebba Busch uttryckte en önskan om att se "hundra döda" demonstranter efter påskupploppen 2022. I upploppens tid måste nya förståelse av vad upplopet är –och varför de uppstår – träda fram. Denna text utforskar just detta

TEXT: Miriam Negash

Den här texten är ett försök att gestalta hur en rörelse, som i huvudsak präglats av fredligt motstånd, ändå möttes av våld, övervakning och juridisk repression. Den vill också synliggöra hur nyhetsrapportering och ledande debattörer har förvridit bilden – både av det pågående folkmordet i Palestina och av vad som faktiskt utspelade sig på gatorna i Sverige. Men texten handlar också om något annat: om erfarenheten av att dokumentera, rapportera och minnas tillsammans. Om att det går att göra motstånd – inte bara genom att demonstrera och genomföra aktioner, utan också genom att berätta.

TEXT: Victor Pressfeldt

Texten undersöker hur våld förstås och används inom ramen för sionism som ett bosättarkolonialt projekt i Palestina. Med utgångspunkt i Fred Motens och Stefano Harneys distinktion mellan våld och brutalitet problematiseras den liberala förståelsen av våld som enskilda, avgränsade händelser. Istället lyfts brutalitet fram som en strukturell, rytmisk och världsskapande kraft, som både förgör och formar. Artikeln diskuterar även förutsättningarna för antikolonial kamp och vilka språkliga och politiska ramar som formar vår förståelse av motstånd.

TEXT: Saleh Abdelaziz

I sin text undersöker Niko Erfani affektens vikt och gemenskapens roll i kampen – hur en ilska grundad i kärlek kan bli en kraftfull drivkraft för motstånd. Och i stället för en politik som söker erkännande eller försöker bevisa vår mänsklighet inför dem som avhumaniserar oss, betonar hon vikten av att vara med varandra och för varandra.

TEXT: Niko Erfani

I Arild Sälls översättning av Frantz Fanons klassiska tal “Varför vi använder våld”, hållet som ett föredrag i Accra 1960, får vi ta del av Fanons definition av kolonialt våld, dess multidimensionalitet och historiska kontext. Fanon gör explicit de koloniserades folkets vilja till fred och samexistens, men också, när kolonialismens olika uttryck inte upphör, blir fysiskt våld motståndets enda möjliga utväg. Texten är hämtad ur samlingsvolymen Œuvres av Frantz Fanon.

TEXT: Frantz Fanon, översatt av Arild Säll

Texten utforskar vilka villkor som ligger till grund för den sionistiska bosättarkoloniala staten, och hur dess existens hänger ihop med stöd och intressen från västvärlden. Den lyfter också hur det palestinska motståndet fortsätter att skaka om själva grunden för det koloniala projektet – och hur människor under ockupation upprätthåller sin existens genom sitt motstånd.

TEXT: Fayyad Assali

Nadera Shalhoub-Kevorkian utforskar det koloniala folkmordsvåldet utifrån det arabiska ordet ashlaa’. Begreppet ashlaa’ betecknar det extrema våld och den terror som omvandlar människokroppen till kött splittrat i bitar. Samtidigt lyfter hon fram den palestinska vägran att låta detta avhumaniserande, genocidala våld få sista ordet. Att tala om ashlaa’ är att vittna om våldets brutala verklighet, men också om palestiniers motstånd: deras försök att återföra det som slitits isär, deras envisa krav på värdighet. Det är att tala om revolutionär levbarhet – om att skapa nya utrymmen för kärlek, trots allt, i kampen för ett värdigt och mänskligt liv.

TEXT: Nadera Shalhoub-Kevorkian, översatt av Steven Cuzner