- Och när vi talar, är vi rädda
att våra ord inte ska bli hörda
eller välkomnade
men när vi är tysta
är vi fortfarande rädda
Så det är bättre att tala
och minnas
att det aldrig var meningen att vi skulle överleva.
Audre Lorde ”A litany for survival”, 1978, The Black Unicorn
Till detta nummer bjöd vi in olika organisationer som beskriver vad de gör, vad som händer och vad som måste göras. De har alla olika perspektiv och berättar från sina horisonter hur läget är, vad de upplever är viktigast just nu och vad som är mest akut.
Det finns inte ett svar, utan många. Kanske är kampen, i dess olika former, med dess olika mål, visioner och drömmar, det bästa svaret. Kanske behöver vi inte vara eniga om vad vi ska göra, men vi kan enas om att alltid finnas där för varandra. Vi kan lova att vara oeniga, att bråka om strategi, men aldrig låta hegemoniska idéer om det goda och det onda motståndet göra att vi distanserar oss från varandra i tron att just vi ska överleva. Vi kan lova att tala när andra inte orkar, vi kan lova att ta del i varandras kamper. Vi kan lova att se oss i varandra. Vi kan lova varandra solidaritet, omsorg, kamper och fester. Kan man inte dansa till den är det inte mycket till revolution.
Ett mönster i texterna är just det – behovet av allianser, samarbeten, att gå samman i solidaritet. Ett annat är att göra sig hörd och inte vänta i tystnad. Väsnas! vrålar Mattea från organisationen Sea Watch. De har nu sjösatt sitt femte räddningsfartyg och fortsätter sitt arbete i Medelhavet trots att den italienska regeringen gör allt för att skeppsbrutna ska drunkna. Och människor drunknar, i tusental.
Organisera er, skriver den fackliga aktivisten Claudio Piccinini som arbetat inifrån Italien. Trots den fascistiska Meloniregeringens seger i valet i höstas betonar han att rasismen i landet implementerats under många decennier, i form av den dagliga, våldsamma byråkratin. Det är en byråkrati, menar han, som har skapat en rasism som bara kan stävjas genom samarbeten.
Stäng ner dem som förgör människors liv genom en ständig exploatering av naturen, skriver Shora Esmailian. Hon visar hur klimatförändringar steg för steg gör livet omöjligt på platser långt borta från besluten, finanserna och de stora utsläppen. Vi måste begränsa skadorna, skriver hon och citerar klimataktivisternas slagord: ”We shut shit down!”
Tala med en kollektiv röst, skriver sjuksköterskor i England som intervjuats av Mirjana Westermark. Deras arbetsvillkor präglas av prekaritet och rasism och de har organiserat sig bakom ett manifest med många svar på vad som ska göras. Svaren ges i form av krav, som också publiceras i Mana.
Vägra lyda, säger vårdanställda mot Tidövatalet, som också framhåller nödvändigheten av att gå samman: ”Den enda vägen framåt är solidaritet med varandra och solidaritet med våra patienter.”
Rojavakommittéerna ber alla Manas läsare om att ansluta sig till kampen mot regeringens lagförslag som kriminaliserar solidaritet. ”Varför är det så tyst?” frågar de, och uppmanar oss att protestera.
Arbeta tillsammans, skriver RFSL som påtalar hur hbtqi-rörelser världen över upplever en livsfarlig backlash som tar sig uttryck i lagändringar och hatbrott. Solidariska allianser är nödvändiga.
Bygg upp zoner för solidaritet, skriver den danska organisationen Trampolinhuset. De – migranter tillsammans med etablerade danskar – har upprättat ett aktivitetshus i Köpenhamn med bland annat mat, konst och juridisk hjälp, och i sin text till Mana beskriver de sina utgångspunkter.
Slutligen har Hiram Li intervjuat Enhedslistepolitikern Peter Dragsted i Danmark. Dragsted är hoppfull och pekar på hur vissa element av socialistiskt inspirerade samhällsfunktioner som gratis skola och billig sjukvård finns kvar i de nordiska länderna, trots nyliberalismens långvariga kraftsamling. Slaget är inte förlorat, menar han, och att vi måste komma ihåg allt som funkar eftersom det utgör en grund att kämpa från. Men hur ska nedmonteringen stävjas och hur omsätts samhällets kvarvarande gemensamma resurser till en antirasistisk och icke-exkluderande rörelse? Det svarar han inte på, men svaret ekar genom alla de övriga texterna i temat: Gå samman! Bryt tystnaden! Visa solidaritet!