I offentliga debatter om samtida antisemitism, inte minst i kölvattnet av det pågående folkmordet i Gaza, lyfts ibland idén om specifika ”definitioner” som slår fast vad antisemitism är. I förhärskande diskussioner framhålls sådana definitioner för att tysta kritik mot staten Israel och det systematiska våld som palestinier utsätts för. Det är därför viktigt att förstå att det inte finns några entydiga definitioner som en gång för alla fastlår vad antisemitism är och hur det uttrycks, även om det ibland kan låta så i debatten.

Under de senaste åren har den så kallade IHRA-definitionen av antisemitism fått stor spridning. IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance) grundades i samband med den så kallade Stockholmskonferensen år 2000 till åminnelse av Förintelsen, på initiativ av dåvarande statsminister Göran Persson. År 2016 presenterade IHRA sin så kallade ”Working Definition of Antisemitism”. Även om IHRA betonar att detta dokument är just en arbetsdefinition, det vill säga inte något hugget i sten, har den i praktiken inneburit en dogmatisk förståelse av antisemitism som liktydigt med det som IHRA-defintionen slår fast. Exempelvis har den politiska majoriteten i en del såväl stater (exempelvis Frankrike) som städer (exempelvis Stockholm) beslutat att ”anta” IHRA-definitionen, med vilket man gissningsvis menar att denna definition fastslår vad som utgör antisemitismens essens och att man som stat eller stad tar avstånd från antisemitismen förstådd på detta vis. Till exempel har det i Tyskland förts diskussioner om att kulturutövare och institutioner måste ställa sig bakom IHRA-definitionen för att få allmänna medel.

Ur ett postkolonialt perspektiv är IHRA-definitionen djupt problematisk, eftersom den fastslår att det är antisemitiskt att påstå att grundandet av staten Israel var en rasistisk händelse, med argumentet att detta skulle innebära att det judiska folket förnekas rätt till självbestämmande. Detta medför då att ett icke-eurocentriskt resonemang som sätter Nakban i centrum för en analys av det som hände i det historiska Palestina 1948 därmed blir ytterst svårt att göra utan att det riskerar att utpekas som antisemitiskt. Dessutom framstår IHRA-definitionen som motsägelsefull då den å ena sidan (riktigt) påpekar att sammanblandning av judar som grupp och staten Israel är antisemitiskt, å andra sidan pekar ut kritik mot grundandet av staten Israel som antisemitiskt, vilket ju framstår som just en sådan sammanblandning. Tydligt är också att IHRA-definitionen inte är en text som är öppen för ifrågasättande och bearbetning, utan har ställning av en dogmatisk och disciplinerande text, vilket medför vissa bestämda politiska konsekvenser. Kriminaliseringen av BDS-rörelsen är ett exempel.

I polemik mot IHRA-definitionen har ett antal progressiva judiska intellektuella skrivit under den så kallade Jerusalem-deklarationen, som innehåller en alternativ definition av antisemitism, utan den dogmatiska ton i relation till staten Israel som präglar IHRA-definitionen. Jerusalem-deklarationen menar istället att det är viktigt att öppna upp för en bred debatt om Israel-Palestina och att kritik mot sionismen, så som BDS-rörelsen, i sig inte är antisemitisk.

Även om Jerusalem-deklarationens definition erbjuder ett viktigt motnarrativ i öppen polemik mot IHRA-definitionen, så framstår även den som problematisk ur ett antirasistiskt perspektiv, eftersom den i grunden skiljer ut antisemitism från andra former av rasism, vilket gör det svårt att fånga hur antisemitismen hänger ihop och relaterar till andra rasismer. Därmed får man känslan av att antisemitism existerar i sig själv utan att vara en del av ett komplext och hierarkiskt system för rasmässigt kategoriserande av människor. Det är därför inspirerande att läsa om radikala judiska grupper som ifrågasätter själva idéen om definitioner av antisemitism.

På ett inlägg spritt på bland annat Jewish Voices for Peace Instagramkonto den 6 april 2021 kritiserades såväl IHRA-definitionen som Jerusalem-deklarationen för att isolera antisemitismen från andra former av förtryck. Istället förordades en förståelse av antisemitism som något som är inkapslat i en bredare vithetsstruktur, liksom att gemensam kamp bland olika grupper utsatta för rasism behövs för att kunna bekämpa antisemitism. Inlägget var underskrivet av progressiva judiska organisationer i en rad olika länder: förutom USA också Storbritannien, Frankrike, Kanada, Tyskland, Belgien, Australien och Nya Zeeland.

Ur ett forskarperspektiv förankrat i en bred tradition av kritisk teori och politiska rörelser framstår det inte som eftersträvansvärt att hitta ”rätt” definition av antisemitism. Precis som vi inte har några en gång för alla fastslagna definitioner av rasism, homofobi, sexism eller något annat, måste vi förstå även antisemitismen som ett socialt och historiskt fenomen som ständigt befinner sig i rörelse och är under omförhandling. Ett sådant öppet och odogmatiskt förhållningssätt innebär att ta antisemitismen, liksom andra förtryckande samhällsstrukturer, på största allvar. Detta kan i sin tur kanske också gynna breda antirasistiska allianser mot all form av rasism och för solidaritet med Palestina.