Vem kommer att orka lyssna?

RECENSION

Bok

Bryt tystnaden! Israeliska soldaters vittnesmål från de ockuperade områdena

Leopard Förlag

 

Jag har svårt att ta mig igenom boken Bryt tystnaden! Israeliska soldaters vittnesmål från de ockuperade områdena. Det är inte för att den är dåligt skriven eller ointressant. Nej, jag klarar bara inte att ta till mig allt. Jag orkar inte ta till mig verkligheten.

Jag har hört många palestinier berätta om hur de behandlas vid vägspärrar, hur de blir kollektivt bestraffade, hur de arresteras, hur släktingar till dem skjutits ihjäl på väg till sjukhus eller affären – vittnesmål om vad ockupationen innebär för dem. I boken bekräftas alla historierna om och om igen. Men denna gång är det israeliska soldaterna själva som berättar. Det går inte att värja sig mot arméns ondska i deras historier. De vittnar om ett system präglat av omänsklighet, godtycklighet och förnedring. Om hur de på skoj skjutit på barn, eller hur de under en övning gått in i ett palestinskt hus på natten och föst in den skräckslagna familjen i ett rum. Om hur de sätter upp vägspärrar när de inte har något att göra, bara för att det är roligt.

De vittnande soldaterna, som många gånger inte hade lämnat tonåren när de tjänstgjorde, berättar om hur de under sin tid i armén förlorade sina egna värderingar. En ung kvinnlig soldat berättar om en händelse då hon stod i en vägspärr på Västbanken. En palestinier frågade varför han inte fick passera. Hon och hennes kollega tyckte att han var jobbig, satte på honom ögonbindel och handbojor. Där fick han sitta i fyra timmar. ”Herre Gud, det är en helt annan värld där med helt andra regler. I den världen är berättelsen oacceptabel, åtminstone för mig … där är den naturlig. Reglerna är så olika. Ingen förstår detta om de inte har varit där…”, säger hon.

Bilden av palestiniernas situation klarnar av alla vittnesmål. Inte bara av hur armén arbetar, utan också av den politik och människosyn som genomsyrar arbetet. En princip inom armén är att man ska arbeta förebyggande. Eftersom alla palestinier, män som kvinnor, anses utgöra ett hot mot israeliska soldater, kan alla handlingar mot dem rättfärdigas genom principen om förebyggande arbete. Det handlar om misshandel, riktade mord, massgripanden och skapande av skräck genom soldaternas blotta närvaro. ”De sköt faktiskt på vem som helst som rörde sig på gatan. Det slutade alltid med: ”Vi dödade sex terrorister idag.” Vem som helst som de sköt på gatan var ” terrorist”, berättar en soldat som tjänstgjorde i Rafah på Gazaremsan 2002–2003.

En annan soldat som tjänstgjort i Ramallah säger: ”Jag minns att vi många gånger grep människor bara för att jävlas, för att någon börjat knuffas vid vägspärren eller försökt komma runt den. Då satte vi handklovar på honom, lät honom sitta på betongblocken och torka resten av dagen. ’Ge fan i min vägspärr’ var budskapet”.

”Det fanns en hög med order om gripanden som undertecknats av bataljonschefen, färdiga förutom en ruta lämnad tom. Soldaterna skulle fylla i att personen gripits misstänkt för att störa ordningen”, berättar en soldat som tjänstgjorde i Nablus 2009.

Organisationen Breaking the silence bildades 2004 av ett sextiotal krigsveteraner. Organisationen vill avslöja sanningen om vardagen på de ockuperade områdena genom att samla in vittnesmål från soldater som gjort sin militärtjänstgöring där. Över 700 personer har intervjuats anonymt, och i boken finns vittnesmål från 145 av dem.

Breaking the silence lyckas väl med sitt uppdrag. Vittnesmålen ger en entydig och stark bild av vad ockupationen av Palestina innebär för befolkningen. Men kanske är bilden för otäck. Hur många kommer att orka ta till sig det som berättas? Om allt det vedervärdiga. Det som man egentligen inte vill veta.

För hur högt de än skriker och bryter tystnaden, krävs det att människor är beredda att lyssna. Tyvärr är det nog så att det i första hand är de som redan är intresserade av Palestina som överväger att ta sig igenom 371 sidors vittnesmål från israeliska soldater. Och jag tror inte att det räcker för att forma ett tillräckligt stort motstånd. Varken i Israel eller i Europa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *