RAPPORT FRÅN MOTSTÅNDET
Det har gått en tid sedan den 18 september då Pavlos Fyssas mördades av en anhängare till det nynazistiska partiet Gyllene gryning i polisens närvaro. Den spontana vågen av ursinne mot dådet upphävde nationsgränserna och förde med sig solidaritetsbudskap från hela världen. Men skulle verkligen en ung antifascist behöva offras för att skapa mobilisering i ett land som låtit det kriminella gänget bakom Gyllene gryning bli en del av parlamentet?
Pavlos var en antifascistisk rapartist med artistnamnet Killah P. Han var känd på den grekiska hiphopscenen för sina texter men också för sitt aktiva engagemang kring frågor som praktisk solidaritet och ekonomiskt stöd åt behövande. Han var bland annat initiativtagare till “Hip hop for a reason”-konserter, som har velat medvetandegöra unga om solidaritet genom musik.
Pavlos är inte inte det enda offret. Nazisterna ligger bakom åtminstone fyra mord på invandrare sedan 2011 och hundratals brutala attacker. Vi talar om fler än 400 officiellt registrerade fall under de senaste 16 månaderna. De faktiska siffrorna är säkerligen mycket högre eftersom immigranter har fog för sin rädsla för polisen: de riskerar att fängslas då det är känt att delar av polisen samarbetar med Gyllene gryning. De militanta delarna av partiet har under de senaste tre åren attackerat antifascister och aktivister från den anarkistiska rörelsen och vänstern under konserter och demonstrationer, i ockuperade hus och andra samlingspunkter, till och med på gatan.
Hoten mot aktivister har inte upphört ens efter mordet på Pavlos, medan Läkare i världen rapporterat att brutala attacker mot immigranter som kan kopplas till nazister också har förekommit.
Det sociala trycket tvingade rättsapparaten att utreda Gyllene grynings verksamhet på djupet, samtidigt som de flesta politiker och massmedier ändrade sin inställning till partiet som fram till nyligen behandlades välvilligt, trots att Gyllene gryning har agerat som en stat i staten som tolkat regeringens invandringslagar på sitt eget brutala sätt.
Även om Högsta domstolens beslut den 28 september splittrade själva kärnan i Gyllene gryning genom att gripa dess ledare, flera viktiga ministrar, medlemmar i ledande roller och några poliser som kunde kopplas till den “kriminella organisationen” så verkar ingen ha kommit på tanken att undersöka partiets relationer till andra intressenter och storkapitalister. Man talar inte heller om det tiotal andra liknande nazistgrupperingar i landet som verkar i det fördolda. Regeringen verkar på det här sättet ha hittat tillfredsställande lösningar på problemet samtidigt som dess nolltoleranspolitik öppnar för fortsatt förtryck av vänsteraktivister. Allt i ett land som samtidigt faller sönder, socialt och ekonomiskt. Här behövs fortsatt kritisk analys, särskilt som det har kommit fram att den nationella säkerhetstjänsten länge känt till Gyllene grynings aktiviteter.
Den antifascistiska rörelsen har visat sin potential. Pavlos kom genom sin bortgång närmare sin dröm. Att få folk att tänka över, förstå och ta sikte mot uppbyggnaden av en mera rättvis och jämlik verklighet. Men behovet av fortsatt kamp och vaksamhet är stort. Vår kamp mot rasism och fascism måste vara en kamp mot de strukturella orsakerna som ger upphov till problemen, inte en oändlig kamp mot några av dess konsekvenser.