REVA på EU-nivå?

Berlin Refugee Strikes hemsida står det:

”Varning: EU-övergripande polisoperation mot flyktingar!!! En EU-övergripande polisoperation kallad ”Mos Maiorum” kommer att genomföras från 13 till 26 oktober. Under två veckor kommer 18000 poliser jaga papperslösa migranter. De vill samla information om våra migrationsrutter och arrestera så många av oss som möjligt. Varna all papperslösa migranter! Risk för ökade kontroller på tåg, stationer, flygplatser och inom-europeiska gränser” (min översättning från: https://asylstrikeberlin.wordpress.com/2014/09/30/warning-eu-wide-police-operation-against-refugees/).

Det osannolika namnet på operationen, ”Mos Maiorum”, betyder ungefär ”de äldstes sätt” och kommer från namnet på de oskrivna traditioner som bildade grunden för sociala normer och rättstänkande i det gamla Romarriket. ”Mos Maiorum” koordineras från nuvarande ordförandelandet Italien med hjälp av Frontex och dess huvudsyfte formuleras i termer av att kartlägga resrutter och gripa aktörer och organisationer som ligger bakom människosmuggling. Men tittar man närmare på syftena så ingår också att ”gripa irregulära migranter” och att “genomföra [… ] kontroller längs den illegala migrationens huvudrutter”. Operationen är en fortsättning på en rad tidigare EU-övergripande insatser mot migranter. Den senaste i ordningen samordnades av Litauen och kallades ”Perkunas” efter en baltisk åskgud. ”Perkunas” ledde till gripandet av runt 10 000 migranter.

Här i Sverige lever vi, och framförallt de av oss som är papperslösa, fortfarande med oron för REVA och kontroller på gator och i kollektivtrafik. REVA innebar en rad övergrepp mot migranter i form av förvarstaganden och deportationer men också i form av att ytterligare begränsa och försvåra papperslösa invånares redan svårmanövrerade vardag. Dessutom blev REVA ett rasistiskt sorteringsmaskineri i vilket människors tillhörighet ifrågasattes, tillsynes på basis av rasprofilering och rasistiska uppfattningar om svenskhet och svenskt medborgarskap. De tidigare EU-övergripande operationerna verkar ha haft liknande effekter runtom i Europa. På bloggen www.meltingpot.org menar Neva Cocchi och Danilo Burattini att de formella skrivelserna i Europarådets dokument kan översättas till ”en veckas förföljelse och krigsförklaring mot alla migranter, med 18 000 poliser som släpps lösa på stationer, tåg, hamnar och flygplatser för att identifiera och om möjligt arrestera största möjliga antal människor som ser utländska ut” (min översättning från: http://www.meltingpot.org/Mos-Maiorum-Triton-after-3rd-October-migrants-return-to-be.html#.VDKoqvldVf1, här finns också mer information om tidigare liknande operationer).

På organisationen Statewatchs hemsida finns hela det dokument som Europarådet delat ut till sina delegater:

http://www.statewatch.org/news/2014/sep/eu-council-2014-07-10-11671-mos-maioum-jpo.pdf

I den version av dokumentet som ligger ute på Europarådets egna hemsida är största delen av informationen struken:

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11671-2014-INIT/en/pdf

Vi hoppar över spärren

Vi blåser, blåser ut värme från våra lungor mot våra hopslagna händer och kollar utåt mot stationen.

Finns inga väktare, nu har vi ett läge. Vi tar sats och hoppar över spärren.

Känslan är likadan varje gång, kortvarig,

ännu fler spärrar finns framför oss.

Tänk om väktarna kommer in på tåget, tänkt om polisen står vid spärren och vill göra id-kontroll får att vi har mörkt hår?

Tänk om jag inte får tillräckligt med poäng för att ta mig in på gymnasiet,

Tänk om hyran inte räcker till,

Tänk om mina bröder får reda på att jag träffat någon,

Tänk om min son inte är i sitt rum inatt,

Tänk om farsan ger mig en fet örfil för att jag är sen,

Tänk om vi kan ta makten?

Tänk om vi kan skita i att hoppa över spärren och istället släppa spärren vi har i huvudet?

Tillbakablick på REVA

De första nödropen kom förra året på sommaren. Asylgruppen i Malmö larmade om att något höll på att hända. Tillvaron hade blivit osäker för deras utvisningshotade kamrater. Polisen verkade ha span på tonåringar. Det viskades om angivare. Antalet till synes meningslösa cykel- och biljettkontroller drog iväg. Följden blev fler gripanden, mer rädsla och större isolering.

Några månader senare kopplade en uppmärksam journalist på tidskriften RePublic ihop det som hände i Malmö med REVA, gränspolisens och Migrationsverkets projekt för att få fart på verkställandet av utvisningar. REVA hade kommit till på regeringens uppdrag och handlade egentligen inte så mycket om att jaga utlänningar på måfå som att förbättra rutinerna för att ”verkställa”, det vill säga deportera personer som blivit kvar i Sverige i åratal efter utvisningsbeslut.

REVA spred sig till fler delar av landet, och den stora rädslan följde med.

Vi i flyktingrörelsen märkte att folk uteblev från rådgivningsträffarna och ungdomar höll sig hemma från skolan. Människor med psykiska problem till följd av sina upplevelser i hemlandet eller under flykten var ännu stirrigare än vanligt. Men de vågade inte ta sig till doktorn.

Ändå var det inte medkänsla med utvisningshotade flyktingar som väckte den stora opinionen. Det var att polisen gick efter utseende och gav sig på vissa kategorier. ”Nio av tio som grips är oskyldiga”, ropade en tidningsrubrik.

Jag gladde mig åt alla reaktioner mot REVA. Det var stort att tusentals människor upprördes av polisens rasprofilering. Samtidigt retade jag mig på talet om oskyldiga. Var i så fall de papperslösa skyldiga?

Är Farroukh skyldig? Ja, till att ha rymt från sin man som misshandlade henne. Hon är skyldig till att ha gift om sig och fått ett barn. Hon borde ta sitt rättmätiga straff, 30 piskrapp. Eller borde hon kanske stenas? Farroukhs grabb är född i Sverige. Han har fyllt sju och går i ettan. Han är skyldig till att vara oäkting.

Är Ali skyldig? Ja, till att hans pappa dödades när beväpnade män intog deras by. Mamma och Ali kom undan men sedan började de nya befälhavarna tvångsrekrytera grabbarna. Ali rymde. Han är skyldig till att ha jobbat svart i Iran. Han har rest in illegalt i Italien och sedan Frankrike. Nu är han skyldig att resa tillbaka till Italien, fast han redan fått så mycket stryk där. Själv känner sig Ali mest skyldig för att han lämnade mamma. Det är därför han skär sig.

Är Merete skyldig? Ja, hon är journalist och skrev om korruption i Etiopien, det ska man inte göra. Merete var inte hjältemodig. Hon väntade inte tills polisen grep henne. Nu är hon skyldig att resa tillbaka till Etiopien.

Ramos är verkligen skyldig. Han är lastbilschaufför och vägrade ta med en del grejer i bilen som andra ville pracka på honom. Han ville inte ha problem så han lånade pengar för att sticka till Europa. Här blev han lurad på lönen. Ramos är skyldig jättemycket. De säger att han kan gå till polisen i hemlandet. Men där är polisen detsamma som ligorna. Ramos kör lastbil här istället.

Där har ni dem, de skyldiga som polisen borde ha tagit istället för att ge sig på oskyldiga i tunnelbanan.

Men vi som har papper är skyldiga dem en del vi också. Vi köper vår billiga vardagsmat som Ramos fixat fram. Vi låter Merete städa svart istället för att vara journalist, vi låter Farroukh diska för 30 kronor i timmen.

I våras, när protesterna pågick som bäst, tänkte jag surt att de där som är upprörda över att oskyldiga stoppas i tunnelbanan, de är väl nöjda om bara de skyldiga drabbas! De är väl nöjda om Ramos inte vågar ta strid för att få ut sin lön! Då kan vi andra fortsätta att leva på dem.

Jag hade fel. Visserligen blåste REVA-debatten över när gränspolisen lovat sluta härja i tunnelbanan. Men något hade hänt, folk var inte nöjda. Många verkade ha fått upp ögonen för att det faktiskt finns marginaliserade grupper även i Sverige, och att deras situation inte kan lösas bara genom att de kastas ut så att andra slipper se dem.

Nu kräver den ena organisationen efter den andra frizoner för papperslösa. Skatteverket kritiseras för att ha lämnat ut uppgifter om papperslösa. Jag minns rubrikerna för några år sedan när det avslöjades att Skatteverket normalt inte lämnar ut uppgifter. Nu är perspektivet det motsatta. Insikten att papperslösa har mänskliga rättigheter har slagit rot. Tiggare får ansikten och papperslösa demonstrerar. Det blir allt mindre självklart att papperslös måste vara lika med fredlös.

Det är inte ens självklart att reglerad invandring måste skötas med tvångsdeportationer.

Så, var står vi nu? REVA finns kvar, bortglömt av de flesta, men desto mer påtagligt för de papperslösa. Kampen för att stoppa tvångsdeportationer och skapa frizoner för papperslösa har kommit igång och kommer att fortsätta.

Men det räcker inte. Målet för flyktingaktivister och antirasister kan inte vara att de ”skyldiga” får stanna i Sverige – som en papperslös underklass. Det är nödvändigt att också fortsätta kampen för asylrätt och en öppen invandringspolitik.